26 februari 2011

jag när en dyslektiker vid min barm

han byter mer eller mindre konsekvent ordning på suffix/prefix (stängdav, taguppen!!)
hans uttal ska vi ju inte tala om (trots att han kan producera alla åldersadekvata ljud)
han verkar ha bristande fonologisk medvetenhet

shit.

tur att jag kan alla program. eller? att sitta med bornholmsmodellen här hemma är inte drömmen direkt. speciellt inte kombinerat med de sju (7!) olika områden logopeden redan har skickat med hem att öva.

shit.

personligen tror jag inte att lite läs och skriv kommer göra någon större skillnad, han har god auditiv perception, en envishet från helvetet och ett elefantminne (samt ett brinnande teknikintresse) - so he'll do fine. med det. det är andra, sociala, saker jag i så fall oroar mig mer för.
men det är så klart att det känns som ett potentiellt ok.
min fina.

och just idag, vad önskar jag mig då? en jävla förälder till. ska det vara så svårt?


dagens indiannamn:
t-g-i-almost-monday