jag har aldrig varit något stort genetikfan.
mina barn är lik förbannat (lest you find ett bättre uttryck) genetiska helsyskon. jag valde det. (jag tänkte att det i alla fall inte skulle vara en nackdel.)
...men maken till två så olika barn får man leta efter.
det senaste exemplet:
samma hosta, samma feber, samma icke-befintliga aptit i samma antal dagar.
barn 1: reagerar som vanligt; kryper ihop nära intill, tystnar och söker tröst i gemenskapen.
barn 2: reagerar som vanligt; slåss vilt omkring sig, gallskriker och kryper in under möbler för att man inte ska få tag i honom.
you do the math.
kvällens cheezy dokumentär gjorde det klart att en del faktiskt får tvillingar. en del som har tvillingar i släkten (sic). och jag har ju yet to be so lucky men det som klarstod allra tydligast är hur in i gråtmild jag är när jag ser de där bullmagarna (och kejsarsnitten ska vi bara inte tala om!) det satt lite längre in den här gången men detta är vad som ledde fram till lilla räven. jag vill ha barn!
dagens indiannamn:
vilar-ut (på jobbet!)
