en plötslig bloggsvada

(ska nog ingen hoppas på precis men ett litet inlägg i alla fall.)

lilla räven kan nu ta sig fram åt alla håll (lite dragande, lite puttande, lite snurrande så går det fint). lilla älvan å sin sida verkar äntligen ha blivit lite piggare efter en rejäl semestertrötthet. däremot sitter han i soffan just nu och softar men det är inför en kommande kusininstormning så det må vara hänt.

...och veckornas vecka är ju på gång. denna gång räknar jag stenhårt med att hänga lite på öppen förskola, kanske kanske engagera mig lite om inte politiskt så i alla fall pedagogiskt samt vara skittrött i princip hela tiden. hur låter det? forna tiders raggmål, däremot, känns enooormt avlägsna. (tråkigt nog, tror jag.)

suck.
äsch.


dagens indiannamn:
fejar-och-står-i (konstigt nog)

jag skäms

det gör jag. ni är några tappra som går in och kollar ett par gånger i veckan och vad har ni för det... inte mycket får man säga.

livet med ett par pojkar rullar på - igen: får man säga - och orken när de har somnat räcker inte alltid till att dessutom uttrycka sig. jag får ha det som ursäkt ett tag.

idag stod lilla räven själv vid fikabordet, alldeles lycklig över att prova något nytt. han är en liten thrill seeker, den. undrar vad det ska bli av honom?

nu laddar vi inför årets raggnings-vecka. *hahaha*


dagens indiannamn:
lite-stabilare-ändå (är väl sommarens summering)

...men jag har en bra bit kvar dit jag ville komma.

känslostormar

(eller: "varför ändra ett vinnande prefixkoncept?")

har jättesvårt att hantera dessa mördade och sjuka barn; lilla therese, lille alfons, för all del lilla engla också. hur kan det bli så? jag vet att det är helt meningslöst att fråga, men det är ju verkligen mot alla odds... vill jag hoppas. dvs att det är så ovanligt att det i princip inte förekommer. det är ju delvis sant. men jag går - speciellt just nu - sönder bara tankarna ens smyger sig ditåt.

(för någonstans finns en mamma och/eller pappa som går sönder på riktigt.)

annars var idag en riktig lyxdag, mormor umgicks med lilla räven medan jag och lill-älvan trotsade hällregnet och gjorde en egen utflykt. älvan njöt och jag likaså; härligt att få känna sig lika nykär i honom som i lillebror - och hinna med det!


dagens indiannamn:
ny-kär (vad annars?)

känslokamera

idag efter maten skulle jag klippa ur ett par recept (jaja, jag vet) och erbjöd även älvan en sax. han nappade!

...med följden att han och lilla räven satt nöjda och pysslade var och en med sitt (klippa ut mat respektive försöka bemästra pipmuggen) i vad som kändes som en evighet. jag diskade. plockade. planerade mat. småpratade med pojkarna.

och trots att det absolut inte var något himlastormande på något sätt så rådde bara en sådan enorm harmoni. (jag gillar stora ord.) ibland är en kamera så futtig, jag behöver en känslokamera för att spela upp de där bästa stunderna igen.

upprepade kräksjukor, vakna-hela-natten-kurer (inte lika populära), trots och djävulskap till trots.
mina pojkar.
min skatt.

så fina, så fina de är.


dagens indiannamn:
smider-vardagsplaner-minsann (imorgon egentid med älvan!)

desperat läge

försöker öva mig på att säga detta till folk irl. det går lite bättre. men är fortfarande svårt.

såhär:
jag är så nära gränsen nu. orkar orkar orkar inte vara den där positiva föräldern just nu. jag tycker det är skitjobbigt. surar ur flera (många, många!) gånger om dagen och har jättesvårt att ta igen det.

hur kommer man ur sånt här? det finns ju liksom ingen semester för ammande föräldrar...


dagens indiannamn:
jaja-ungen-ska-ju-bli-torr-någon-gång
(japp, det handlar om den lite äldre...)

every day is a good day

...och så finns det några undantag.

gårdagen förlöpte som följer:
storebror vaknar 06.15, vägrar att somna om och then proceeds att väcka lillebror med sin farmhand lorry.
lillebror är osedvanligt grinig men somnar efter frukost.
vi går mot stora parken med lilla cykeln i släptåg som vanligt. efter ca 100 m deklarerar älvan att han cyklat färdigt och jag går hem igen och låser fast cykeln.
väl framme är det hyfsad stämning även om jag är dito oentusiastisk. lillebror vill inte riktigt äta och är inte nöjd uppe, inte i selen heller och somnar om tidigare än väntat.
efter korv, djurtittning, cykling och klättring laddar vi för hemfärd. då kommer två killar på månbil i högsta fart, kraschar in i vagnen (med sovande räv i) och susar därifrån. efter ett par minuter ser jag att minst ett hjul har gått helt sönder, rendering vagnen helt obrukbar. jag vänder mig om mot bordet bakom (där föräldrarna sitter), dessa reser sig upp och går alltmedan jag högt och tydligt deklarerar för älvan att ungarna kört sönder vår vagn.
jag ringer runt efter skjuts hem men får till slut hjälp att böja navet så det går att köra i alla fall hjälpligt. vi släpar oss hemåt under mitt sura tjatande på älvan (eftersom jag varken vågar ha honom på brädan eller riskera att lilla räven vaknar ute).
väl hemma konstaterar jag att lilla räven har feber.
storebror äter (inte) lite middag, tittar (inte) på alfons åberg och får diverse utbrott.
puh! båda pojkar i säng.
på natten vaknar lillebror förtvivlad och vill inte äta. febern har gått upp, han får alvedon och sitta i soffan tills han till slut lyckas äta och somna om.
06.21 vaknar storebror för gott... innan jag lyckats masa mig upp har han hunnit kissa ner sina byxor (men tack och lov inget annat).

det bör tilläggas att de ringde från dagis alldeles efter lunch - lilla älvan har öroninflammation. jippi. och den lilles feber vill inte ge sig. det var den dumma doktorn på jourmottagningen. vi fick ingen penicillin. hjulen vi köpte begagnade passar inte vagnen. hjulen vi behöver är slut hos tillverkaren.

men:
det är en kort vecka och mormor står beredd i startgroparna.
lillebror är gladare idag och har skrattat mot mig men framför allt mot älsklingsbrorsan.
han är också himla mysig när han är febrig.
storebror har för första gången kunnat förklara vad som fattas honom och även han har varit mysig hela eftermiddagen vi fick tillsammans som bonus.
vi har haft roligt och pusslat med golvpusslet.
båda har somnat alldeles som rapport började.

kan det bli bättre?


dagens indiannamn:
jag-var-nere-för-räkning-men-gudarna-ska-veta-att-jag-står
(jag fixar detta)

tillbaka (på ny dator)

det har gjort mammadagarna här lite mer intressanta. projekt, liksom. att ha roliga saker att göra hemma. nu återstår omdistribuering av garderober (roligt), flytta återvinningsgrejerna (sådär), dekorera väggarna i älvans ateljé (roligt) samt den ständiga storstädningen (astrist).

lilla räven dricker numera ersättning - eller snarare tillägg - i flaska. det gör han bra. mitt barn är kompetent. han är inte lika torr i huden så kanske får han i sig mer totalt. det är bra. jag är glad för det. någonstans finns en besvikelse över att amningen inte funkar sådär urtidsmässigt utan barnen behöver annat. men efter första dagarnas chock har det lagt sig lite - huvudsaken är att räven får i sig vad han behöver. och trots nackdelarna så finns det ju absolut fördelar också. snart kanske vi kan börja snacka barnvakt...

annars var det nog sjutusen saker jag skriva.
återkommer med det.


dagens indiannamn:
(efter en lyckad påskhelg:) djupt-tacksam-för-barnomsorg