"jag vill inte kissa, jag kissade så mycket igår"

vi är igång med blöjfriträningen igen. sedan igår. och lilla älvan är fantastiskt underbar där han står och vägrar gå på toa med ovanstående motivering. (det bör noteras att "igår" är hans stående tidsuttryck och kan användas för nästan när som helst inklusive framtid.) men här hemma har han nu varit torr en och en halv dag! jag är överlycklig. pottormen blir allt glittrigare (glittriga klistermärken så klart!). lilla älvan ser lite trött ut - men vill för allt i världen inte ha blöja just nu. dessutom är han märkt av dagisstarten idag.

...vilken var - måste jag säga - en succé. lämningen tog 45 minuter men var precis vad jag tänkt mig och det hela gick lugnt, för att inte säga finfint, till. älvan tog tiden på sig och sprang sedan iväg utan att ägna oss en blick. räven och jag hade en härlig dag här hemma (jag låg och läste i 1,5 timme!) och klockan tre var det dags att ses igen. för första gången någonsin berättade älvan något spontant från dagis, sooom jag har frågat i två år nu!, nämligen att de hade målat på dagis. han fällde också en spontan kommentar på väg därifrån att "hit vill jag gå fler gånger". ett utmärkt betyg från min lilla älva!

lilla gubbsen, han vill bli så stor samtidigt som det är tungt för en liten treåring. han är ju på väg på en himla massa sätt men han är långt ifrån där. han tar på sig en massa i storebrorrollen också; han vaktar räven, leker med räven, tar emot räven så han inte slår sig och kramar om honom när han gråter. tack och lov trycker han också in en kudde i huvudet på räven, puttar bort räven från sina leksaker, nyper räven i ansiktet och tar alla hans grejer. det känns lagom. ändå. på det hela taget.

senaste nytt för räven är att jag anar tänder på uppgång. ett himla humör, tuggande, dreglande samt sovande. inte helt harmoniskt men spännande med något nytt. just det, han ställer sig upp också förstås. tar ett par små steg - och ramlar. han har inte fått kläm på det där med att sätta sig ner än. älvan tog det mer en sak i sänder och kunde det ordentligt - räven han racear (?) på.

så.
nu är ni väl uppdaterade.
sommarlovet är slut.
det har varit en underbar sommar.
nu ska det väl bli höst?


dagens indiannamn:
lite-trött-men-annars-kompetent-och-gosig (till och med)

en bra lunk

tycker vi har kommit in i det ett tag nu faktiskt. (kan det bero på att grabbarna två dagar i rad sovit till nästan halv nio, månne?) jag är inte supersur hela tiden, bara det, och när jag blir det kan jag lättare snap out of it.

lilla räven är en alltmer aktiv deltagare i vårt familjeliv, han vill helst av allt laja med älvan heeela tiden, ha allt som älvan har och göra allt som älvan gör - lite frustration ibland men framför allt ganska lättroad. (bara man fiskar fram älvan.) räven gillar vår vardagslunk, leka på golvet, äta lite då och då - han är nöjd med det mesta. var mina barn fått den där nöjdgenen ifrån är ibland lite av ett mysterium. (höll på att skriva nördgenen och den vet vi sannerligen var den kommer ifrån, alla danskar står helt utan skuld...) räven är jäkligt kul. en kul kille.

idag gjorde vi söder med en god vän, upptäckte en park som var lagom kul/tråkig, åt glass och busade. lilla älvan har börjat kommentera sina bus med "nu är jag lite busig mamma" och jag bara smälter.

harmoni.
ha ha.
undantaget stresshandlingen vid middagstid då. (varför handlar alla då? det är ju en superdum tid.)

nu lovar jag att vi är busy ett tag och ni slipper några sludderinlägg här på bloggen. man ska aldrig säga aldrig men förhoppningsvis har vi annat för oss. puss så länge!


dagens indiannamn:
mer-jobb-än-mamma (hjärnan går igång, eh)

en plötslig bloggsvada

(ska nog ingen hoppas på precis men ett litet inlägg i alla fall.)

lilla räven kan nu ta sig fram åt alla håll (lite dragande, lite puttande, lite snurrande så går det fint). lilla älvan å sin sida verkar äntligen ha blivit lite piggare efter en rejäl semestertrötthet. däremot sitter han i soffan just nu och softar men det är inför en kommande kusininstormning så det må vara hänt.

...och veckornas vecka är ju på gång. denna gång räknar jag stenhårt med att hänga lite på öppen förskola, kanske kanske engagera mig lite om inte politiskt så i alla fall pedagogiskt samt vara skittrött i princip hela tiden. hur låter det? forna tiders raggmål, däremot, känns enooormt avlägsna. (tråkigt nog, tror jag.)

suck.
äsch.


dagens indiannamn:
fejar-och-står-i (konstigt nog)

jag skäms

det gör jag. ni är några tappra som går in och kollar ett par gånger i veckan och vad har ni för det... inte mycket får man säga.

livet med ett par pojkar rullar på - igen: får man säga - och orken när de har somnat räcker inte alltid till att dessutom uttrycka sig. jag får ha det som ursäkt ett tag.

idag stod lilla räven själv vid fikabordet, alldeles lycklig över att prova något nytt. han är en liten thrill seeker, den. undrar vad det ska bli av honom?

nu laddar vi inför årets raggnings-vecka. *hahaha*


dagens indiannamn:
lite-stabilare-ändå (är väl sommarens summering)

...men jag har en bra bit kvar dit jag ville komma.

känslostormar

(eller: "varför ändra ett vinnande prefixkoncept?")

har jättesvårt att hantera dessa mördade och sjuka barn; lilla therese, lille alfons, för all del lilla engla också. hur kan det bli så? jag vet att det är helt meningslöst att fråga, men det är ju verkligen mot alla odds... vill jag hoppas. dvs att det är så ovanligt att det i princip inte förekommer. det är ju delvis sant. men jag går - speciellt just nu - sönder bara tankarna ens smyger sig ditåt.

(för någonstans finns en mamma och/eller pappa som går sönder på riktigt.)

annars var idag en riktig lyxdag, mormor umgicks med lilla räven medan jag och lill-älvan trotsade hällregnet och gjorde en egen utflykt. älvan njöt och jag likaså; härligt att få känna sig lika nykär i honom som i lillebror - och hinna med det!


dagens indiannamn:
ny-kär (vad annars?)

känslokamera

idag efter maten skulle jag klippa ur ett par recept (jaja, jag vet) och erbjöd även älvan en sax. han nappade!

...med följden att han och lilla räven satt nöjda och pysslade var och en med sitt (klippa ut mat respektive försöka bemästra pipmuggen) i vad som kändes som en evighet. jag diskade. plockade. planerade mat. småpratade med pojkarna.

och trots att det absolut inte var något himlastormande på något sätt så rådde bara en sådan enorm harmoni. (jag gillar stora ord.) ibland är en kamera så futtig, jag behöver en känslokamera för att spela upp de där bästa stunderna igen.

upprepade kräksjukor, vakna-hela-natten-kurer (inte lika populära), trots och djävulskap till trots.
mina pojkar.
min skatt.

så fina, så fina de är.


dagens indiannamn:
smider-vardagsplaner-minsann (imorgon egentid med älvan!)

desperat läge

försöker öva mig på att säga detta till folk irl. det går lite bättre. men är fortfarande svårt.

såhär:
jag är så nära gränsen nu. orkar orkar orkar inte vara den där positiva föräldern just nu. jag tycker det är skitjobbigt. surar ur flera (många, många!) gånger om dagen och har jättesvårt att ta igen det.

hur kommer man ur sånt här? det finns ju liksom ingen semester för ammande föräldrar...


dagens indiannamn:
jaja-ungen-ska-ju-bli-torr-någon-gång
(japp, det handlar om den lite äldre...)