denna helg ett liv

trodde jag. jag inbillade mig att om bara helgen var över så började det nya på måndag. då allt det här var över.
riktigt så är det ju inte. även om det säkerligen blir lättare när allting rullar på.
fy fan vad tungt det känns.
det måste jag ändå få säga.


dagens indiannamn:
dvala-makes-the-world-go-round

pesada

tror jag skulle kunna vara dubbeltydigt här.
det känns bara så fördjävla tungt. jag hade aldrig tänkt tanken. jag slänger ur mig en massa skit under rådande premisser - alla här vet var jag står.
och så vet ingen...
självklart är det mitt fel för att inte ha kollat av mer ordentligt, jag får ta på mig det så klart. men faktum kvarstår: det gör så innerligt, innerligt ont där inne.

jag räknade dem som mina allra närmsta.
jag har gjort den missen igen.


dagens-indiannamn:
la-puta-och-rasist-på-det (sägs det)

jävla fan jag har ett jobb jag hatar

det var väl typ det jag ville säga. jävla skit också. jag vill aldrig mer gå dit. aldrig se dem.

håll en tumme att det kan ändras, snälla.


dagens indiannamn:
och-idag-var-jag-så-trött-att-jag-inte-ens-
orkade-vara-social

fan

jag känner igen den här situationen. äldre kollegor som kan ALLT. och som gör som de ALLTID har gjort, oavsett om förutsättningarna har ändrats fyrtiosjutton gånger sedan dess. och jag hamnar i underläge direkt. fast å andra sidan: jag höll min linje. det är älvan som kommer först nu. arbetsron någon slags distant seventh.
jag ville också berätta att det var lilla killens första dagisdag men de har förstås fuckat upp informationen och det blir i stället imorgon. så alla nyfikna får hålla ut. =)

dagens indiannamn:
inte-helt-diplomatisk-ändå

tomorrow tomorrow i love you tomorrow

imorgon börjar min älskade fina stora lilla kille på dagis. det är mer än min hjärna förmår förstå.
och idag läser jag i tidningen att ännu en familj har förlorat sitt barn i cancer. till råga på allt - som om det egentligen skulle göra saken värre - så var detta mina fina elevers kompis; en tjej jag sett gå från vanlig och en i mängden till uppsvälld, halvblind och utan balans. usch, det lät groteskt. jag har sett en del av utvecklingen, vad som faktiskt händer, menar jag. allt det man läser om. det är faktiskt så. ...och denna lilla tjej klarade det inte. inte heller detta förmår jag förstå.

åt det rent praktiska har jag bestämt mig för den diplomatiska jaja-det-ordnar-vi-approachen när jag ringer till dagis imorgon. i stället för varför-har-ni-inte-ordnat-mat-till-mitt-barn (jag var ute flera veckor i god tid!). jag tror det är vuxenpoäng till mig. samt gagnar lilla älvan.

fina vännerna var här i kväll och vi byggde tåg över hela världen. för mig gick det segt och nu mår jag illa av all mat - men bästa kvällen på länge tycker jag. älvan somnade också trött och nöjd efter att ha vinkat godnatt till hunden.


dagens indiannamn:
jag-är-så-oändligt-tacksam-att-jag-får-leva-med-min-älva (varje dag, varje sekund)

jag vill skriva oj som rubrik varje dag men det verkar lite fantasilöst

och annars var det jag ville säga att jag känner redan - efter tre dagar! - att jag är i ett helt annat energi-mode. som om jag kommit igång liksom. jag trodde faktiskt det skulle bli tvärtom.
nästa plan: bli en jävel på att baka butterkaka.


dagens indiannamn:
helt-oväntat-hugga-tänderna-i-schemat *he*

bajsjobb

...alltså något mer heteronormativt och könsstereotypt får man allt leta efter. och vi ska vara förebilder! tjejfilm, my ass. *kokar*


dagens indiannamn:
vad-annars-suck-tvärtemot-så-klart