jag har faktiskt inte särskilt höga krav

hör här bara:

- jag tar alla vaknätter. rakt av.
- jag vabbar nästan varje gång.
- jag tar med barnen till jobbet när det behövs
- jag lagar mat, diskar, tvättar (det är städningen som ryker där.)
- jag asar barnen från en aktivitet till en annan
- jag går på alla föräldramöten, föräldraråd, föräldrapyssel, föräldrayounameit
- jag lägger barnen varje dag
- jag går upp med dem varje dag (hehe, de sover ju en stund...)
- jag försörjer hela familjen

mitt krav är som följer:

någon enda liten stund då och då när jag får älta mina barn, himla lite med ögonen om det-där-de-har-gjort-nu-igen som bara vi vet, får en sekunds input i alla stora beslut som måste fattas hela tiden och avlasta min oro för ditten och datten.

sedan kan jag återgå till ensam vårdnad.


låter inte det ganska rimligt?


dagens indiannamn:
flytta-eller-inte-flytta-detärdenjävlafrågan
(bland andra)

det nya livet

insåg just att jag kan kolla på hyfsat ny sport på svt play i sängen.

mobilt bredband.

den du.


god jul!


dagens indiannamn:
ganska-bra-men-också-stress-sur (fast det sa jag. älvan höll med.)

gräsänka och terrorrädsla

jag ska lämna mina barn i sticket hela helgen.
åka iväg.
...och den dödsångesten jag fick härom kvällen är inte att leka med. hur skulle jag någonsin kunna överleva (nej, vi talar inte logik här) om det hände mig något när de inte var med? att jag övergav dem? ännu värre, slår det mig nu, att det händer dem något när jag är borta...
usch.
vad instabil jag är som småbarnsförälder. så blödig. så otuff. osjälvständig.

(och så fina fina mina små är!)


dagens indiannamn:
tempo-tempo!

"du är världens bästa mamma man kan ha"

jojo.
jag säger bara det.
två gånger sa han det dessutom.
finaste älvan!

magiskt

det är lite mitt tema just nu.

även hon var magisk. (men på scen då.)


dagens indiannamn:
stormar-och-står-i

anorexia - however light - sitter som berget

oj, det lät ju dramatiskt. det jag menar är att jag aldrig upphör att förvånas hur oerhört nära de där tankarna ligger - att det finns någon slags kontroll i att inte äta. eller det gör det ju definitivt! en kontroll som kräver ganska mycket av en, feltänket är väl att det på något sätt skulle smitta av sig på något annat, få något annat problem under, sas, kontroll.

nej nej. det är ingen fara med mig. men ett av höstens projekt har varit att få igång en träningsrutin - och det har gått bra. jag tränar. alldeles lagom (eftersom barnen hindrar mig från att överdriva, haha.) med det följer en minskad lust att skräpäta (fika) - det är ju toppen! men där någonstans börjar jag också närma mig den där fina linjen - so to speak - att uppmärksamma att jag äter mindre nu. hm... kanske är det något fiffigt med det?

(tänker jag. och gör sedan inget åt det. kommer tom på att nej, no fiffigkeit där. det är ändå 20 år jag har hållt på med detta nu. tack och lov kommer jag någonstans.)

...däremot är jag mycket skeptisk till att kalla det något slags light. jag lägger alltid till "det var aldrig så farligt" - men om det sitter i tjugo år senare låter det ändå lite halvfarligt i mina öron.

(min vikt ligger för övrigt still. fascinerande.)


dagens indiannamn:
någon-gång-ska-jag-bli-pigg (men tack vare finaste mammavännen en förnyad gladdrive - som funkar!)

thank fucking god it's not friday

för att använda ett populärt uttryck just nu: jag ruttnar på helger! jag vet att det ska vara fredagsmys, lördagsmys, every-fucking-day-is-like-sunday-mys (fast oj vad det sista lät omysigt!) - men jag ruttnar på det! ända sedan älvan var alldeles liten har helgerna varit det som har varit tungt. vardagar flyter på, vare sig du är ledig eller inte, för det händer garanterat saker antingen på stan eller med någon; eller både och! helgerna är öken för då retreatar varenda en in i sin egen lilla familjehåla och här står vi och har inget ordnat. folk gör liksom inget på helgen - för de vill hinna vara med varann.

vi är med varann hela tiden. eller som älvan sa när vi öppnade dörren idag: "det är ingen hemma. för vi är bara tre." (finaste fina!)

och faktiskt kvarstår mitt topp-hjälperbjudande-alternativ: fråga om vi vill hitta på något i helgen. det är helt grymt!


dagens indiannamn:
den-genetiska-källan-för-svårigheten-att-äta-banan (under vilka omständigheter som helst)