alltså: jag är helt ensam. älvans alla olika utredningstider, kontakter med förskolans personal (som uppenbarligen inte pratar med varandra), vilka remisser jag ska försöka få, vilka undersökningar jag ska be om när vi är där - allt far hit och dit. detta kombinerat med den oro jag - måste jag erkänna - känner för hur det ska gå för älvan, vad det ska ha för effekter i skolan, vad det ska göra med hans självförtroende. allt!
...och i detta hade jag önskat att det fanns en till. jag känner mig egentligen rätt kompetent; jag har koll och kan sånt här. men jag ville så gärna få prata lite om det i alla fall... men det finns ju liksom ingen.
nåja. bita ihop och gå vidare.
det var liksom det.
dagens indiannamn:
balansera-sjuttioelva-bollar-i-kaos (och då menar jag jobb. fy fan för schemabrytande aktiviteter.)
