jag har inte så mycket att säga om det, men det är en konstig period.
jag brottas med dåligt samvete för allt jag inte gör för älvan.
jag försöker ställa om mig och inse att räven blir alltmer kompetent (och inte bör behandlas som en bebis).
jag målar upp och avstyr danmarksplaner om vartannat; jag vill, jag vågar, det går inte, jag måste.
inget rim.
ingen reson.
men lite nya tag, faktiskt. med alla möjliga barn i familjen.
dagens indiannamn:
bjuda-in-med-öppen-hand (och så bara hålla tummarna och hoppas)
