jag tror det är så här det ska vara faktiskt.

shit.

det är bara saker man ser

det är galet hur man kan känna så tydligt att det aldrig kommer bli något - och ändå bli så glad av att vara tillsammans.

det är galet hur uppenbart det är att det är något på gång - och så händer det inget.

(samtidigt.)


dagens indiannamn:
kär-och-galen (jamen just precis nu i alla fall)

förutsägbarhet

det är en lustig, nästan klassisk, känsla när jag frågar frk palin frågor om andra som jag egentligen skulle vilja fråga om henne. "vad skulle hända om ditt ex..." things you do när du utvärderar en potentiell partner, möjligen?

i övrigt hoppas jag att jag är "mer än ett prospect."


dagens indiannamn:
prioritera-njutning (jag är barnfri idag)

sur

visst kan jag trösta mig med att jag igår var höjden av roliga idéer men inte gör det dagens surfiasko roligare. man tycker att pretentiös barnteater och rolig parklek med kusiner och middagsbjudning hos pysselvänner borde vara uthärdligt.

men fy fan.

teatern var det för soligt på och efter skulle älvan prompt dra med mig varje centimeter. en mellanlandning hemma blev mest lite tjat. och på middagen var barnen värsta katastrofen - brottades, slängde sig över maten och åt med händerna. suck.


dagens indiannamn:
blablablabla-och-då-blir-jag-sur

ps nämnde jag att jag lämnade barn på dagis trots att jag var ledig igår?

pirret

det kom!


dagens indiannamn:
kungen-av-tålamod (framtillhalvåtta)

en uppryckning/såhärsomdetalltidblir

i flera månader nu har vi hörts varje dag. vi umgås hyfsat spontant, allt oftare och längre för varje gång. räven kallar lilla lila för lillebror och hittar fina kylskåpsmagneter åt honom när han inte är där. älvan har snart lärt henne alla spel han kan och hon sitter i familjehögen när vi läser kvällsbok.

...och ändå är det något som rycker i mig när den brunögda plötsligt står där på pride. något som sprallar när hon försöker leta upp mig via facebook och sms lite senare på kvällen. något som fortfarande är där trots att det är flera månader (läs typ lika många som ovan) vi var ute och trots att kontaktförsöken däremellan inte riktigt blivit.

det går ju inte alltid att förklara sånt här. och än har inget egentligen blivit sagt på något håll - men jag känner igen ett mönster. vi får se om det kan bli så igen (vilket i det lite längre loppet blev galet bra.) kanske kan jag shapea upp mig. komma över den här lilla tröskeln som finns kvar. eller typ lägga ner.


Dagens indiannamn:
vacker-och/men-komplicerad (watch me falling)

ps. vackraste du - jag ber om ursäkt för namnet men jag skyller på överkonsumtion av tvivelaktig barnlitteratur ds.

men - hur gör man?

grejen är att denna gången tycker jag att jag gör det mesta rätt. jag läser inte in en massa konstiga saker utan tolkar signaler som ett ärligt menat intresse, jag hör av mig, jag bangar inte (om jag inte måste) och jag... äh, jag är väl också lite som vanligt.
djävligt stel. inbunden. tillknäppt.
grejen är ju (också) bara den att med henne så har det inte riktigt funkat att vara så; när hon och jag och alla barnen umgås funkar det liksom inte att vara varken så jävla tillrättalagd eller återhållen. det är liksom rätt så fullt ös - plus att hon är sjukt lätt att vara med, på många sätt. vi umgås på de mest sjaskiga sätt då och då. vi har också - efter det - umgåtts som vuxna.
det som inte släpper, det som aldrig släpper, det är alla tankarna. men om, och hur, fast först, kanske om, och i så fall så... och vad v i l l jag ens? vad vill hon?

...och den stora frågan:
om jag nu vill
och hon vill med
H U R gör man?

dagens indiannamn:

the-village-idiot (alla andra lyckas; jag står kvar.)