vad är nu detta?

åt med lilla älvan på ett tacoställe i stan här i afton - och nu är jag helt som besatt! kan inte riktigt släppa enchiladan eller nachosen eller för den delen böndippen hur mycket jag än försöker tänka på potentiella onyttigheter jag skulle kunna skrapa fram här hemma. jag vill ha tacos!
måste erkänna att jag till och med gick in på deras hemsida för att se om de kör hem...
innebär detta att jag har en craving?
samt att måste sneaka till mig en portion imorgon när vi är i stan med barnvakt? satan vad gott det vore... jag skulle känna mig som en alkoholist.
hm.
det får nog vänta.
hur mycket det än tar emot.
annars firade vi älvan idag trots en riktigt dålig start på dagen så blev det bra som i toppbra! (om inte annat tack vara tacosen...)


dagens indiannamn:
putar-lite-extra-med-magen (det är ju så kul!)
(fast mormor vet fortfarande inte.)

hur jag ser mig själv nu

jag ser mig själv som kapabel att ta stegen (själv)
jag ser mig själv som kapabel att kunna fullfölja
jag ser mig själv långt mer säker - eller villig att chansa

jag ser också mig själv som snart höggravid
en liten komplikation kanske
men med den farten de här grejerna brukar gå i mitt liv
har jag kanske hunnit bli det med chorkina innan det är dags
det vore fan sorgligt

(men ändå, livet är ju långt)


dagens indiannamn:
oändligt-glad-för-månmamman (men annars orolig idag)

ps. förresten! lilla älvan kan säga sommarlov! han vet också vad det är och gläds lika mycket som jag åt att det är snart. mitt älskade, älskade barn. (lärarbarn, dessutom!) ds.

en helt ny karriär

eller: strategi.
jag testar att äta tills jag storknar. trycka i mig mat. eventuellt med någon slags måtta, även om det inte riktigt ligger för mig.
så, here goes: makaroner med smält ost. en klassiker.

en svår grej är att ena dagen sover jag två gånger och är alltså hyfsat pigg på kvällen. det vill jag njuta av - en ovanlig känsla - så jag somnar lite halv sent (typ elva). resultatet är att jag idag är ett vrak. hur får man rätt på det?


dagens indiannamn:
svintrött-och-tårta-till-lunch (nja...)

i slept twice today

...it's not really getting any better. this cold isn't exactly helping, tho. i'm trying to do what my sister says (mother of four, you know) and eat constantly but it's hard when everything tastes and more importantly SMELLS so horrid. relying on swedish quality childcare for the rest of the week now, hoping to gather some energy for the weekend.
i've been told there may be a change in all this - for the better, yoohoo! - in a couple of weeks.

...och annars har jag konstaterat att detta ändå måste vara en helt fantastisk vår:
*lilla älvan pratar och utvecklas som aldrig förr
*jag är gravid igen
*älvan och jag har varit på äventyr och planerar fler
*jag inser att jag inte är för fet samt fungerar även med fula tänder
*kursjävelen är avklarad, det trodde jag inte!

(och snart är det sommarlov!!!)


dagens indiannamn:
spexar-på-fotbollsplanen-gubevars (med älvan så klart)

jag är glad och tacksam

*att vara i vecka 10
*att det snart är måndag (lotta är min livboj)
*att jag snart får sova (hoppas hoppas)


dagens indiannamn:
satan-i-gatan-vad-trött-jag-är
(och sur, tyvärr.) (mår som bonus ganska illa.)

en mamma-kris

jag har en mamma-kris idag.
nej nej, inte jag - jag är ju världens bästa mamma! fråga bara mina barn... ;)
men min mamma.
nå, där är en annan sak.
lilla älvan hade bjudit henne till stora kalaset på dagis (och han var så glad för det). själv satt jag och ville inte vara där hon var, hon driver mig till vansinne ibland med sin heteronormativitet, könssterotypa inställning och så vidare. ofta tänker jag att "nej, jag skiter i detta, går ner i tid och klarar mig utan mormor".
...men det blir ju inte så. jag vet ju att älvan har det bra med mormor och det är viktigt för mig att han får fler trygga vuxenrelationer. och oftast är jag ju faktiskt inte här.
tur det.
för beslutet blir som alltid att fördelarna faktiskt överväger, vi kör på mormor så länge vi bara kan.

annars: positiv och nästan lite pigg på jobb, effektiv emellan och social och vuxenpratar med föräldrarna på dagis. bara lite hjärtsnörp vid simningen som ligger i den bägaren idag.


dagens indiannamn:
så-stolt-så-stolt-över-min-lyckliga-lille-man (finaste älvan sjöng och applåderade!)

tog mig en funderare

...är det så att man älskar barnen mer och mer? jag försöker tänka hur jag kände för lilla älvan när han var alldeles ny och det känns ändå som detta är något annat. (men inget jag kände var möjligt då!) i så fall - finns det något slut? för redan nu känns det vissa dagar som att hjärtat (om man nu tolkar det fysiskt) ska svälla upp och bara explodera.

men jo, på ett bra sätt så klart.

min lilla älva. som just nu sover oroligt, magont är min teori.


dagens indiannamn:
en-ändå-något-piggare-mamma (synd bara att lilla älvan är ett vrak)