desperat läge

försöker öva mig på att säga detta till folk irl. det går lite bättre. men är fortfarande svårt.

såhär:
jag är så nära gränsen nu. orkar orkar orkar inte vara den där positiva föräldern just nu. jag tycker det är skitjobbigt. surar ur flera (många, många!) gånger om dagen och har jättesvårt att ta igen det.

hur kommer man ur sånt här? det finns ju liksom ingen semester för ammande föräldrar...


dagens indiannamn:
jaja-ungen-ska-ju-bli-torr-någon-gång
(japp, det handlar om den lite äldre...)

every day is a good day

...och så finns det några undantag.

gårdagen förlöpte som följer:
storebror vaknar 06.15, vägrar att somna om och then proceeds att väcka lillebror med sin farmhand lorry.
lillebror är osedvanligt grinig men somnar efter frukost.
vi går mot stora parken med lilla cykeln i släptåg som vanligt. efter ca 100 m deklarerar älvan att han cyklat färdigt och jag går hem igen och låser fast cykeln.
väl framme är det hyfsad stämning även om jag är dito oentusiastisk. lillebror vill inte riktigt äta och är inte nöjd uppe, inte i selen heller och somnar om tidigare än väntat.
efter korv, djurtittning, cykling och klättring laddar vi för hemfärd. då kommer två killar på månbil i högsta fart, kraschar in i vagnen (med sovande räv i) och susar därifrån. efter ett par minuter ser jag att minst ett hjul har gått helt sönder, rendering vagnen helt obrukbar. jag vänder mig om mot bordet bakom (där föräldrarna sitter), dessa reser sig upp och går alltmedan jag högt och tydligt deklarerar för älvan att ungarna kört sönder vår vagn.
jag ringer runt efter skjuts hem men får till slut hjälp att böja navet så det går att köra i alla fall hjälpligt. vi släpar oss hemåt under mitt sura tjatande på älvan (eftersom jag varken vågar ha honom på brädan eller riskera att lilla räven vaknar ute).
väl hemma konstaterar jag att lilla räven har feber.
storebror äter (inte) lite middag, tittar (inte) på alfons åberg och får diverse utbrott.
puh! båda pojkar i säng.
på natten vaknar lillebror förtvivlad och vill inte äta. febern har gått upp, han får alvedon och sitta i soffan tills han till slut lyckas äta och somna om.
06.21 vaknar storebror för gott... innan jag lyckats masa mig upp har han hunnit kissa ner sina byxor (men tack och lov inget annat).

det bör tilläggas att de ringde från dagis alldeles efter lunch - lilla älvan har öroninflammation. jippi. och den lilles feber vill inte ge sig. det var den dumma doktorn på jourmottagningen. vi fick ingen penicillin. hjulen vi köpte begagnade passar inte vagnen. hjulen vi behöver är slut hos tillverkaren.

men:
det är en kort vecka och mormor står beredd i startgroparna.
lillebror är gladare idag och har skrattat mot mig men framför allt mot älsklingsbrorsan.
han är också himla mysig när han är febrig.
storebror har för första gången kunnat förklara vad som fattas honom och även han har varit mysig hela eftermiddagen vi fick tillsammans som bonus.
vi har haft roligt och pusslat med golvpusslet.
båda har somnat alldeles som rapport började.

kan det bli bättre?


dagens indiannamn:
jag-var-nere-för-räkning-men-gudarna-ska-veta-att-jag-står
(jag fixar detta)

tillbaka (på ny dator)

det har gjort mammadagarna här lite mer intressanta. projekt, liksom. att ha roliga saker att göra hemma. nu återstår omdistribuering av garderober (roligt), flytta återvinningsgrejerna (sådär), dekorera väggarna i älvans ateljé (roligt) samt den ständiga storstädningen (astrist).

lilla räven dricker numera ersättning - eller snarare tillägg - i flaska. det gör han bra. mitt barn är kompetent. han är inte lika torr i huden så kanske får han i sig mer totalt. det är bra. jag är glad för det. någonstans finns en besvikelse över att amningen inte funkar sådär urtidsmässigt utan barnen behöver annat. men efter första dagarnas chock har det lagt sig lite - huvudsaken är att räven får i sig vad han behöver. och trots nackdelarna så finns det ju absolut fördelar också. snart kanske vi kan börja snacka barnvakt...

annars var det nog sjutusen saker jag skriva.
återkommer med det.


dagens indiannamn:
(efter en lyckad påskhelg:) djupt-tacksam-för-barnomsorg

mina killar, ni är det finaste som finns

mitt hjärta värker när jag ser mina finaste killar tillsammans. nog för att lilla räven är förtjust i mig - men är storebror i närheten så är jag inte särskilt spännande får man säga. han har bara ögon för älvan...

och efter maten idag satte älvan (som har blivit jättebra på fantasilek helt plötsligt!) igång ett helt scenario för sig och lillebror - det var deras lek! de byggde ett hus och satt och läste böcker där tillsammans. må så vara att han först satte lillebrors babysitter i ett hörn med ryggen ut mot leken... men de var tillsammans. plus att han var mycket nöjd när jag vände på lillräven som sedan tittade beundrande på honom.

dessutom fattade jag för en gångs skull (?) rätt beslut och dissade allt vad disk, plockning och datorer heter för att, när jag blev inbjuden, sätta mig med pojkarna och läsa om laban & labolinas jul.

låter som det varit värsta harmoniska dagen och det kan man nästan säga att det var. minus lite trötta smågnälliga pojkar o mammor då...


dagens indiannamn:
längtar-efter-träningsrutinen (jag vill svettas!)

reflektion

...vad mycket lättare det är att uppskatta sin barnlycka när barnomsorgen kickar in...

needless to say - gossarna var helt ljuvliga idag.
(och nu sover de)


dagens indiannamn:
helt-plötsligt-helt-busy

ett annat perspektiv på tvåbarnschocken,

slår det mig när jag sitter här och ondgör mig över den som bäst, är att jag faktiskt lived to see it. jag får beklaga mig över den med egen erfarenhet.

jag har två barn.

jag som gått hela livet och önskat mig många barn samtidigt som jag sörjt att det nog inte blir så. att jag nog inte skulle få till några alls. för hur skulle det gå till? jag har en hel massa odds emot mig, får man ändå säga.

så idag (eller snarare i kväll eftersom jag gnällt på dem större delen av dagen) ska jag sitta här och i stället förundras över mina två underbara pojkar.

jamenvisst - så klart de sover. =)


dagens indiannamn:
tjatar-och-ställer-ultimatum (samt suckar djupt)
(ett lågvattenmärke faktiskt)

...och ännu en lektion i att inte skjuta upp saker

jag skrev det förra inlägget ändå. och jag står fast vid det. MEN...

idag var vi på matlagsmiddag hos goda vänner - och älvan var skitjobbig. faktiskt. han började bitas, vägrade sitta själv, höll på att välta både mig och vagnen med allehanda konster på brädan - och tjafsade emot vad jag än sa. jag identifierade hunger som en delförklaring men det räcker liksom inte. lite trött, javisst, men jag vill så gärna förstå v a r f ö r han gör så. det gör det lättare att hantera - kanske.

nåväl. räven gastar. dags att sova.


dagens indiannamn:
ännu-en-nedladdningsomgång (fråga inte)