(så ni inte tror att jag lägger mig ner och dör.)
i morse när barnen var avlämnade funderade jag på allvar på att gå hem och bara gråta hela dagen. hade inte våra vardagsarrangemang sett ut som de gör hade mina karensdagar varit betydligt fler, kan jag säga.
...men innan dagen var slut fick jag två stora förtroenden som en gåva. ett från en liten som blev min hjälpreda vid spisen. ett från en större som nu tar sina första steg mot att bli vuxen och valde att luta sig mot mig en stund när det blivit för läskigt.
två stora gåvor - och så de fantastiska barnen som jag fått ännu en dag med. alltså mina. bara mina.
Dagens indiannamn:
jag-ska-bli-den-där-familjen-det-alltid-hänger-barn-hos
