reflektion

...vad mycket lättare det är att uppskatta sin barnlycka när barnomsorgen kickar in...

needless to say - gossarna var helt ljuvliga idag.
(och nu sover de)


dagens indiannamn:
helt-plötsligt-helt-busy

ett annat perspektiv på tvåbarnschocken,

slår det mig när jag sitter här och ondgör mig över den som bäst, är att jag faktiskt lived to see it. jag får beklaga mig över den med egen erfarenhet.

jag har två barn.

jag som gått hela livet och önskat mig många barn samtidigt som jag sörjt att det nog inte blir så. att jag nog inte skulle få till några alls. för hur skulle det gå till? jag har en hel massa odds emot mig, får man ändå säga.

så idag (eller snarare i kväll eftersom jag gnällt på dem större delen av dagen) ska jag sitta här och i stället förundras över mina två underbara pojkar.

jamenvisst - så klart de sover. =)


dagens indiannamn:
tjatar-och-ställer-ultimatum (samt suckar djupt)
(ett lågvattenmärke faktiskt)

...och ännu en lektion i att inte skjuta upp saker

jag skrev det förra inlägget ändå. och jag står fast vid det. MEN...

idag var vi på matlagsmiddag hos goda vänner - och älvan var skitjobbig. faktiskt. han började bitas, vägrade sitta själv, höll på att välta både mig och vagnen med allehanda konster på brädan - och tjafsade emot vad jag än sa. jag identifierade hunger som en delförklaring men det räcker liksom inte. lite trött, javisst, men jag vill så gärna förstå v a r f ö r han gör så. det gör det lättare att hantera - kanske.

nåväl. räven gastar. dags att sova.


dagens indiannamn:
ännu-en-nedladdningsomgång (fråga inte)

fem dagar i exil

och vi kom hem med helt nya visioner.

tog med mig pojkarna och åkte till mellansyster och hennes familj nere vid kusten och fast jag kanske inte kände det där så slog det mig på vägen hem (allra sista biten från tunnelbanan) vilket nystart för vår lilla familj det kändes som. älvan hade fått nästan en vecka med mig runt hörnet hela tiden, lill-räven had acquired new sleeping skills och själv hade jag fått en himla massa vilo- och samkvämstid, upptäckte jag. resultatet blev att älvan kändes mycket mindre spattig och jag kände mig stark. full av nya intentioner.

som jag i mångt och mycket lyckats hålla här hemma:
ingen film innan dagis
ingen film före maten
vi leker, umgås och gör saker tillsammans efter tre
älvan kan leka en stund själv eller nära oss
lill-räven kan många gånger somna själv i vagnen

små saker. men viktiga saker. viktigast är inte detaljerna utan att jag börjar känna att jag orkar. jag orkar vara närmare den föräldern jag vill vara.

...och mina barn är ljuvliga! lillebror skrattar allt oftare (och mycket åt storebror). storebror är glad för den lille.

fyra veckor; rastlös och social

...så kan man sammanfatta min yngste son just nu. här i helgen blev jag tvungen att palla upp honom i vagnen på biblioteket för att han skulle vara nöjd, f y r a veckor gammal! och vill sitta och spana på folk. och igår började det sociala leendet på allvar, vi snackade och han var med. härliga, härliga lilla räven.

fortfarande tunga dagar här av och till, lilla älvan har varit sjuk som aldrig förr och som en direkt följd av det (och allt annat, i suppose) riktigt, riktigt gnällig. själv är jag trött som aldrig förr - hur många gånger det senaste året har jag sagt det? - och toppar honom lätt i gnällligan. (hoppsan! tre l!)

dagens indiannamn:
mina-intentioner-är-ändå-goda
(vi ska få ihop det här, jag och mina grabbar)

man ska ju verkligen inte klaga

när man har två fina underverk hemma. (speciellt inte när det ena sover och det andra är på dagis, hehe...) och jag ser dagarna an med en ny tillförsikt redan. samt har tagit initiativ för att styra upp min vardag (tack internet).

MEN jag vill ändå säga att det är tufft så här i början, jag tycker det den här gången också. ännu mer nu, faktiskt. jag behöver rutiner och förutsägbarhet (samt i viss mån mat och sömn) för att må bra och just nu är det kontot ganska obefintligt, får man säga. helgerna känns som de kommer att bli kraftprov ett tag framöver; å andra sidan har jag planerat in varenda en tom slutet av mars - och då fyller älvan år! =)

denna helg, kan jag rapportera, passerade utan större missöden; rolig gympa, kusinmys/röj (det är individuellt) här hemma och en härlig våldgästning hos femmiskompisar igår. det funkade! denna vecka satsar jag på kvalitetshöjning (ha!), lite umgänge (annars dör jag) och så värsta kalashelgen.

vi ska nog fixa detta, jag och mina fina knoddar. vi är ju världens bästa familj. om än lite ny.


dagens indiannamn:
försöker-fungera-flexibelt

det har varit en tung höst på rackarbacken

...men nu börjar det våras.

vad jag menar är detta:
jag tyckte det var tungt första veckorna med älvan.
underbart - men också tungt.
det går inte att komma ifrån.
all den här befriande (ugh) oförutsägbarheten passar inte mig alls. jag blir superstressad av att aldrig veta ens i grova drag hur dagen ska se ut - och då menar jag på basala plan som sömn, mat och toalettbesök. kanske en dusch om man har riktig tur.
nu är vi där igen.
denna gång med en treåringsälva som inte riktigt är med på alla noter, om man säger så. samt har en hel del behov som faktiskt inte går att kompromissas med, sådär som man gör med sig själv.
att älvan dessutom inledde storebrorskarriären med en envis influensa samt en viss motvilja visavi sin mormor (efter att ha blivit dumpad där, ju) gjorde det inte lättare.

men nu! nu! nu går älvan på dagis. dagis är fantastiskt!

och jag får vara hemma och reda ut begreppen med den finaste, finaste lillebroren som äntligen har kommit till oss. ett litet buttert charmtroll. och så underbart fin.

just det, det hade jag redan sagt.
återkommer om namn.


dagens indiannamn:
ätit-sovit-och-nu-jäklar-är-vi-på-gång (?)