förlossningsdepression

...funderar jag lite på idag. hur skiljer man den från den Stora Tröttheten, Tvåbarnschocken eller bara lite allmänt ensamföräldraskap? vad det än är tycker jag det är så svårt att skaka av sig (mig) det där trött-täcket, sur-filten eller vad det nu är. ständigt lite i halvdvala. inte jätteskönt att ha barnvakt, inte jättelätt att ha barnen - och nu är jag ständigt arg på jobbet också (alla är dumma). några veckor nu bara så drar vardagen igång med nästa grej: jobb o dagis. två dagis, tyvärr. men ändå - en ny vardag.

föräldraledighet verkar inte vara min grej. fan. det är ju hemskt att inte förmå vara hemma med sina barn. men just i det fallet vore det så fantastiskt underbart att ha någon att dela ledigheten med. eller i alla fall någon som kom hem mot slutet av dagen... det saknar jag inte nämnvärt när jag jobbar, men nu...

å andra sidan flyter mer konkreta tankar på baby svet runt i skallen nu; när skulle man försöka, var skulle barnen vara, hur skulle man lägga upp det... man är ju jag förstås. hyser inga hopp om att ha hittat en medförälder då. kanske när de blir tonåringar?

*smirk*

lite en sån dag idag.


dagens indiannamn:
måste-ta-tag-i-nattvanor (snart)

förresten

så är det allt lite sorgligt att se att produktiviteten - här - mer än halverades när jag blev tvåbarnsmamma. låt oss hoppas att energin spenderas någon annanstans.

för energi är väl en konstant?

gör om, gör rätt

...det kanske ska bli detta årets motto? jag har provat några grejer redan: åkt skridskor utan foglossning och baby b i magen - det gick mycket bättre! ägna mig åt älvan i stället för pusta när lilla räven sover - mycket bättre i längden plus närmare och närmare den där enorma kärleksstormen jag har för älvis; protestperioder och härligheter till trots (!). har också insett att denne Någon (grattis, du fick stor bokstav!) aldrig kommer att ta några initiativ, oavsett avsikter - han gör inte sånt. ännu mer tydligt efter några kvällar på krogen, hehe.

för övrigt: det händer att jag är grym på biljard. sedan kommer jag på mig. då går det över.


dagens indiannamn:
på-hemlig-ort (men är väl inte mycket av en utforskare)

schizofreni

det är det där med att få ihop sig.
jag tycker jag alltid är någon annanstans; inte riktigt d ä r. att jag alltid känner mig lite delad, kluven, what have you.
vore fint att säga "förutom när jag är med barnen" eller åtminstone honom. det är inte sant. barnens tid upptas också den av tankar; på annat, på honom. även hans tid.
framför allt min tid.

å andra sidan: det är fan inte ofta jag HAR tid.


dagens indiannamn:
(jo, för jag har sovit emellan)
ska-försöka-ta-tag-i-det-här-nu
(och då menar jag - alas - mest praktiska ting.)

att fara med osanning

...nöden har ingen lag, eller? denna gång handlade det ju verkligen inte om nöd, dock.

orkar inte sammanfatta, oj berätta menar jag - är lite trött, men den korta historien är i alla fall att jag varit på en mycket trevlig tillställning hela kvällen (samt shoppat!) och bara velat prata om honom men inte gjort det. eller jo... men inte under fårets rätta namn, så att säga. oj, vad trött jag är. man skulle kunna tro att jag var full om jag inte visste bättre.

det blir bra att åka bort lite. ta lite paus. jag har lite svårt att få ihop mig. så jag säger som jag brukar: jag skulle behöva få ihop det med någon annan.


dagens indiannamn:
huj-vad-det-går-nu-sover-jag

bajs

ledsen, det var det första som came to mind.
det är ju det här som är det svåra. man tycker sig se saker, höra saker. skiftningar. blickar. ordval. nyanser.

...men fan att man vågar ta tjuren vid hornen och fråga.

våga fråga.
det ska bli mitt motto i ett annat liv.


dagens indiannamn:
theresnomoretoit-feg (fast en plan jag hade genomförde jag i alla fall)

shit shit shit

det här duger inte

jag måste ha en hemlig blogg

livet är roligt

svårt

och fruktansvärt läskigt.

mitt i allt detta
hyser jag hemliga hopp
om en annan väg framåt
än den jag hade tänkt mig.


dagens indiannamn:
en-kel-spå-rig (och i alla fall stundtals känns_det_bra)