to wish impossible things

märkligt nog fortsätter hela den här historien med Någon - eller snarare: den tar fart igen. jag hade en period of pursuing other interests; var ute med nya bekantskaper, fiskade runt i andra vatten så att säga - och så startade det hela igen! needless to say vet jag varken ut eller in men i detta nu är det en trevlig variant av mycket kontakt (på en massa plan), mycket kommunikation och en lättsam ton (?). (det ligger ju inte för någon av oss egentligen, det sistnämnda där.) en hel del kommunikation genom musik, nytt för mig detta med musiknördar men den låten jag fick idag går inte av för hackor faktiskt.

om det nu var så.

he.

i vilket fall: just med detta trivs vi.

i övrigt har jag lite avsiktligt pausat här då jag inte vill föreviga vårt bedrövliga liv. har varit så nere, så ute, så förvirrad att jag inte lyckats komma fram till om det var till mig själv eller barnen (då främst älvan) jag skulle söka hjälp. så det blev inget - så klart. så deppigt, så trist, så trött. har from idag igen nya föresatser och just idag fungerade det. måste skilja bättre på min tid, barnens tid och en co-existing typ av tid där det faktiskt är okej att jag sitter och läser bok tillsammans med dem när de är upptagna med tex film.

jag vet ju att jag har världens finaste barn. och det är det bästa bästa att få vara mycket med - och för - dem. (ett tillägg om Någon där är också ett nytt intresse för dem, ett nytt sätt kanske. får mig än mer fundersam.)

jobbar häcken av mig fast jag inte borde, tänkte försöka casha ut på det i sommar i pengar om inte annat. samlar också ihop oss för en lång sommar som jag hoppas hoppas på. den kanske kan bli något.

...och i höst samlas vi alla här i trakten på dagarna; räven har fått ny dagisplats! då jäklar ska vi hålla schema och bli lyckliga. ;)


dagens indiannamn:
damn-you-flirt (och nu gäller det mig)
*glad*

förtröstan och en djävla irritation

...som jag vill få ur mig först:
jag har köpt lite nya kläder lately. företrädelsevis långa tunikor i olika kulörer. orsaken till det är att jag vill kunna ha mina hängiga jeans/sommarbyxor under utan att behöva bry mig om hela den där du-borde-inte-ha-trosorna-sådär-grejen.
...och så fort jag sportar något av det nya får jag tonvis (nja) med kommentarer från kollegor, kompisar, dagisfolk och mamma (!) som tycker att jag är så snygg. varför? JO, för att jag följer heteronormen och inte står ut. jag får inte lika mycket kommentarer när jag köpt ett par nya baggies, det kan jag säga.
fan vad irriterad jag blir. varför varför måste alla vara likadana?

en annan sak: idag tog vi ledigt och firade lilla räven. helt plötsligt säger älvan med längtan i rösten "jag vill ha en ny bebis". jag tolkade det först som att han ville slänga ut sin lillebror och prova igen (lilleman är ju tämligen intensiv) men nej - det visade sig att han vill ha en bebis till. Helst nu men han kunde ändå köpa att vi skulle vänta tills räven var som älvan var när räven kom. (ni fattar.) underbart! för det första vill ju jag; men det stora är att även om räven förstört hans liv (life as we knew it, i vilket fall, och helt min tolkning) så tolkar han det själv inte så. mina fina fina barn!

den stora av den kommer numera ut ett par vändor från sängen och säger med sin underbara, finurliga röst "jag skulle säga en sak" - sedan står han tyst och hummar tills jag lägger några väl valda ord i munnen på honom. då går han snällt och lägger sig igen. härom kvällen var budskapet förresten som följer: skutt skutt skutt ut i vardagsrummet, stanna vid pianot (alltid), upp med handen och så "hej hej!" - sedan spring in i sovrummet igen. vad ger ni mig för den sötnosen?


dagens indiannamn:
flera-bättre-dag-på-rad (och jag börjar hoppas)
samt planera för baby svet...

orkar inte ens beskriva eländet

här var det sjukdoms-bonanza. mest barnen tack och lov.

...och förutom gnäll händer här inte mycket. jag försöker plocka russinen ur kakan, se det positiva, ta fasta på framstegen och bla bla bla - men det enda som jag tycker hjälper något är att läsa cancerbloggar och festa på att SÅ illa är det inte. (med den trista biverkningen att jag då oroar mig än mer för mina fina pojkar.)

nå.

vi hörs.


dagens indiannamn:
fan-vet-faktiskt

först på önskelistan: en mer könsöverskridande identitet

jag känner att jag behöver det. få vara supersmal (bara det) man i 60-talskostym ena stunden för att lite geschwint gå över till i alla fall lite halvfeminin nästa. tjaa, det funkar ju med man där med för övrigt. för mig. jag är trött på att vara kvinna hela tiden; hade säkert tröttnat på annat med - men det har jag ju inte provat. vill antingen va (det blir klatschigast så) eller möjligtvis ha den där smala eller småfeta eller vafansomhelst killen. det vill jag.

idag kändes det ensamt att vara jag. i alla fall under teaterdelen. det är fan märkligt, en heldag hemma med kräksjuka barn går ganska lätt och ledigt - men när man funderar över hur kul rolflassgårdidrag egentligen är, då känns det rätt b.

fan.

det är ju mera ingen än någon här hemma. TROTS att jag måste erkänna mig öppen för förslag. (så långt som att själv föreslå har jag inte kommit än.)

drömdejten, hallå? det är fan dags nu.


dagens indiannamn:
googlar-trolldeg (men sedan blir det ingen) - story of my friggin' life.

vela, vela är min arvedel

fan att jag aldrig kan bestämma mig. fick inte iväg älvan till dagis idag, han låg på min säng och grät för att han inte vill vara stor, inte vara storebror, inte gå till dagis varje dag när vi är hemma. vad göra... han fick bli med oss så klart.
efter många om och men kom vi iväg till (o-trevliga) öppna förskolan och hur trist det än är där - så ryckte det så i föräldraledighetstarmen; den jag inte trodde jag hade! jag var, i den stunden, helt redo att bara ta ledigt ett halvår till - hänga på öf, hänga med bebisar, strunta i jobbet. men... så blir det ju inte. dagisstarten stundar och det känns rätt risigt. tror räven fixar det fint, jag med, tror det blir bättre för älvan med lite ny struktur - men fy fan vad trist att kajka runt hela söderort och lämna/hämta här och där.

hoppas våren kommer snart - och folk flyttar... ;)


dagens indiannamn:
ändå-ofantligt-lyckad-dag (med tanke på att den var oplanerad, vår svaga sida...)

att övervinna sig själv (part deux)

...detta ständiga tema. denna gång: helgaktiviteter. för vardagskvällarna har jag äntligen kommit över.

vi är ibland helt uppbokade med grejer - ibland inte alls. och då går aphjärnan i mig igång och kan inte fråga någon om något - för då verkar vi kanske oplanerade = obokade = oälskade. eller? kanske att det inte är så. lite samma mekanism som att man alltid i panik måste ha en lämplig aktivitet för nyår/midsommar/lördagskvällen; annars verkar man såååå fel.

saken är ju den att det jag borde jobba på att övervinna är svårigheten att avgöra när det är härligt att hitta på grejer själva och när jag hellre träffat några andra - och att då ta tag i det.

nåja. i-landsproblem som vanligt. (nästa på listan blir att bli bättre på att säga tack.)

...och dagen har varit härlig trots/tack vare massa aktiviteter - och en älva som just idag bara njöt av simskola. ordet var härlig!


dagens indiannamn:
halvdöva-damen (va? va sa du?)

att övervinna sig själv

jag övervann mig själv igår. gick till tandläkaren - trots oron i magen och den bestämda instinkten att bara skita i det innan. jag satt lugnt (?) kvar i stolen för att få min tand utdragen - trots den andra välkända instinkten att bara fly undan när tillfälle ges. tanden är ute, jag har skitont - men jag har banne mig varit lite småhög av lycka ändå sedan igår. jag kunde! tandläkare eller inte må vara en mindre sak - men prestationen som sådan var en högvinst. ännu en gammal, gammal issue som jag tog tag i; övervann.

tack och lov hade jag ett barn utackorderat för bara med nöd och näppe klarade jag en eftermiddag/kväll på upptåg. drog i det närmaste hem en liten älva när jag började bli lite groggy där. (tandläkarbedövning och jag går inte ihop.)

på tal om älvan har jag en unge som liknar mig så jag blir nästan mörkrädd. igår vägrade han att gå till simskolan - "nej! nej! nej!" gick som ett mantra när jag kom till dagis, "inte simskolan" ville han inte, "inte dit". så jag gav mig... sa att han fick bestämma, att det var bra att han sa vad han tyckte. vet inte vad som är rätt men det kändes rätt just då - så att vi båda hann tänka. han svarade lite på vad han inte tyckte om med simskolan (jag hade en massa gissningar om att följa instruktioner, känna sig pressad att göra saker han inte vågar etc) - men med hans treåringslogik yttrade det sig mest som att "det är för mycket vatten". fina älvan! nästa vecka ska jag försöka lura med honom dit utan att göra någon grej av det, ta det superförsiktigt när vi är där och sedan får vi se - det är ju inget tvång att gå på simskola än i alla fall!

några långa (kvällsliga) telefonsamtal med Någon igen - och på jobbet nu (efter en hel dag tillsammans) kunde jag helt plötsligt inte hålla fokus på just jobbet igen: för där satt han. jag tappade det totalt stundtals. det är bara att konstatera. fan att jag nästan vet att han inte känner likadant bara - för med den grejen vi har skulle man nästan kunna tro det. han gillar mig. mycket. ibland kan jag släppa det - men inte just idag.


dagens indiannamn:
hög-på-framåtkliv (för att inte tala om lilla rävens enorma kalaslycka, vilken pudding han är min lille man!)