barnlös

om jag inte hade barn skulle jag träna varje dag.
bli sjukt buff.

nuläge: jag tränar när jag kommer åt.
just nu mera sällan.
blir ändå buff-are - men knappast buff.
älskar mina fina barn.


dagens indiannamn:
tittar-så-stolt-på-stora-älvan-på-uppvisningen (men den lilla oron gnager någonstans över hur länge det är okej att stå vid sidan av och hålla för öronen för att man är ljudkänslig; kanske är det inte ens det nu?)

femmis i media

media och vi är såå häär just nu. *visar* av någon konstig anledning.
blev intervjuad av en ganska tafatt men väldigt rar journalist idag. han hade inte riktigt koll på något - vilket jag kan förstå eftersom intervjuvinkeln byttes mitt i. och tidningen ligger mig varmt om hjärtat så jag ställer upp på det mesta (kanske).

klippte håret tre kvällar i rad och är nu ganska nöjd.

älvan slits mellan utbrott och förnöjsamhet men så här gött som det är på bilden är det ganska många dagar nu.

...och han kan cykla!

(spridda intryckt från en regnbågsfamiljs vardag.)


dagens indiannamn:
"qx-glad-och-familjig" (quote, unquote)

ensam

alltså: jag är helt ensam. älvans alla olika utredningstider, kontakter med förskolans personal (som uppenbarligen inte pratar med varandra), vilka remisser jag ska försöka få, vilka undersökningar jag ska be om när vi är där - allt far hit och dit. detta kombinerat med den oro jag - måste jag erkänna - känner för hur det ska gå för älvan, vad det ska ha för effekter i skolan, vad det ska göra med hans självförtroende. allt!

...och i detta hade jag önskat att det fanns en till. jag känner mig egentligen rätt kompetent; jag har koll och kan sånt här. men jag ville så gärna få prata lite om det i alla fall... men det finns ju liksom ingen.

nåja. bita ihop och gå vidare.
det var liksom det.


dagens indiannamn:
balansera-sjuttioelva-bollar-i-kaos (och då menar jag jobb. fy fan för schemabrytande aktiviteter.)

döden, döden

så, vad nytt: en till dödsångestperiod. jag vill verkligen inte dö ifrån mina barn... jag kan inte tänka mig att livet skulle gå vidare och en dag så finns inte ens minnen av dem kvar utan världen är en helt annan. det är ju de som är världen!

samtidigt kan jag tycka att jag har gjort det allra viktigaste i livet. det finns miljoner saker jag vill göra men de två största har jag klarat:
1. slita mig loss från den hemska självbild jag en gång hade, växa mig ur föreställningen att allting redan var kört (så att jag kunde gå vidare till)
2. barnen. jag har fått leva med mina fantastiska barn.

det kom en hel massa a till b till en himla massa andra bokstäver där emellan men de två sticker ut.

(och jag vet att jag är sjukt överdramatiskt men that put aside så stämmer ändå själva grejen.)


dagens indiannamn:
delar-ändå-inte-vardag-med-många (vad man än kommer in på spelar antalet föräldrar in)

EIBASS

det är kanske inte så många som vet vad det betyder.
men min son är en av dem.
han utreds nu för fyra-fem olika saker, jag kommer inte ens ihåg alla på rak arm.

...och aldrig har jag varit mer passionerat förälskad i min älva; han är vacker, han är underbar, han är fantastisk och det enda barn jag kunnat önska mig (plus räven).

(och i mammahjärnan är det rörigt, känslosamt och lättat om vartannat. det kanske blir något bra av det här till slut - eller snarare ännu bättre, precis så superbra som älvan är. ändå var jag inte riktigt där idag när de sista (?) remisserna kom; jag har sett och förstått egentligen men inte kopplat ända fram så att säga. jag var inte där.)


dagens indannamn:
snabba-ryck-snabba-cash

överbliven/damaged goods

jag har faktiskt aldrig känt mig överbliven.
(sporadiskt efterbliven - men det är en annan femma.)
jag har ju valt mina barn - vad kunde vara ett positivare val? mer frivilligt val? mer himlastormande val?
som jag ser det har jag inte valt BORT någon (man eller kvinna) och satsat på barn "i stället" eller "så länge" eller "i alla fall". jag har aktivt_valt_barn. i allra, allra första hand.
det betyder ju inte - å andra sidan - att jag valt bort någon punkt. alltså att jag aldrig vill ha någon. det kan jag visst tänka mig. (och där hör du ungefär hur o-desperat jag känner mig just nu, hehe.)
...men det ena har liksom inte med det andra att göra - för mig.

call me crazy.
call me damaged goods.
i just call me one lucky s-o-b.


dagens indiannamn:
har-valt-bort-egentid (flera gånger nu. ett gott tecken?)

ps. nya tider inbokade... baby svet, du och jag ska brottas med tanken på varann ett tag här! ds.

en tung dag till

tror jag.
..fast jag har svaga minnen av att förmiddagen var SÅ_skön med deadlineångesten släppt. nu ska jag bara få rätt på den där offentligheten så får vi se.

jag vill ha lite lugn och ro.

men nu är det fokus på älvan. hans stora fina dag. jag har noll koll. det är snart.
min älskling har blivit så stor.


dagens indiannamn:
spottar-fellow-regnbågsmamma (mitt i studiebesöket minsann)
(jag ska maila henne sedan, he)