fyra veckor; rastlös och social

...så kan man sammanfatta min yngste son just nu. här i helgen blev jag tvungen att palla upp honom i vagnen på biblioteket för att han skulle vara nöjd, f y r a veckor gammal! och vill sitta och spana på folk. och igår började det sociala leendet på allvar, vi snackade och han var med. härliga, härliga lilla räven.

fortfarande tunga dagar här av och till, lilla älvan har varit sjuk som aldrig förr och som en direkt följd av det (och allt annat, i suppose) riktigt, riktigt gnällig. själv är jag trött som aldrig förr - hur många gånger det senaste året har jag sagt det? - och toppar honom lätt i gnällligan. (hoppsan! tre l!)

dagens indiannamn:
mina-intentioner-är-ändå-goda
(vi ska få ihop det här, jag och mina grabbar)

man ska ju verkligen inte klaga

när man har två fina underverk hemma. (speciellt inte när det ena sover och det andra är på dagis, hehe...) och jag ser dagarna an med en ny tillförsikt redan. samt har tagit initiativ för att styra upp min vardag (tack internet).

MEN jag vill ändå säga att det är tufft så här i början, jag tycker det den här gången också. ännu mer nu, faktiskt. jag behöver rutiner och förutsägbarhet (samt i viss mån mat och sömn) för att må bra och just nu är det kontot ganska obefintligt, får man säga. helgerna känns som de kommer att bli kraftprov ett tag framöver; å andra sidan har jag planerat in varenda en tom slutet av mars - och då fyller älvan år! =)

denna helg, kan jag rapportera, passerade utan större missöden; rolig gympa, kusinmys/röj (det är individuellt) här hemma och en härlig våldgästning hos femmiskompisar igår. det funkade! denna vecka satsar jag på kvalitetshöjning (ha!), lite umgänge (annars dör jag) och så värsta kalashelgen.

vi ska nog fixa detta, jag och mina fina knoddar. vi är ju världens bästa familj. om än lite ny.


dagens indiannamn:
försöker-fungera-flexibelt

det har varit en tung höst på rackarbacken

...men nu börjar det våras.

vad jag menar är detta:
jag tyckte det var tungt första veckorna med älvan.
underbart - men också tungt.
det går inte att komma ifrån.
all den här befriande (ugh) oförutsägbarheten passar inte mig alls. jag blir superstressad av att aldrig veta ens i grova drag hur dagen ska se ut - och då menar jag på basala plan som sömn, mat och toalettbesök. kanske en dusch om man har riktig tur.
nu är vi där igen.
denna gång med en treåringsälva som inte riktigt är med på alla noter, om man säger så. samt har en hel del behov som faktiskt inte går att kompromissas med, sådär som man gör med sig själv.
att älvan dessutom inledde storebrorskarriären med en envis influensa samt en viss motvilja visavi sin mormor (efter att ha blivit dumpad där, ju) gjorde det inte lättare.

men nu! nu! nu går älvan på dagis. dagis är fantastiskt!

och jag får vara hemma och reda ut begreppen med den finaste, finaste lillebroren som äntligen har kommit till oss. ett litet buttert charmtroll. och så underbart fin.

just det, det hade jag redan sagt.
återkommer om namn.


dagens indiannamn:
ätit-sovit-och-nu-jäklar-är-vi-på-gång (?)

dator i stället för bebis

ja för dagarna går och här kommer minsann ingen bebis... de på mitt jobb är rätt nöjda med det och jag med, antar jag - men snart tröttnar jag på att vänta. idag kom i stället ÄNTLIGEN den nya datorn och jag har pysslat med den mest hela kvällen.

en tråkig sak är att jag annars tillbringat dagen på avdelningen där jag låg med lilla älvan, nu inför det eventuella snittet nästa vecka. och det kändes inte alls bra... regnbågskompetensen där är i det närmaste obefintlig (och vi var minst två regnbågsfamiljer där) och en del barnmorskor verkar ha kvar samma attityd sedan 1800-talet och vara himla nöjda med det. tanten jag skulle ha var förstås precis den där sorten jag inte klarar av, den sorten som får mig att känna mig som ett argt truligt barn som inte uppskattar hennes (verbala) små klappar på huvudet. jag vill inte ha henne i närheten av mig eller mina barn. jag vill inte att hon står med i operationssalen och förstör min-fina-familj-blir-större-ögonblicket. jag vill inte - mitt under förlossningen - varken förklara eller försvara mina livsval.

så allt sammantaget så lutar planen åt det här:
går snittet att flytta - fine.
annars (och i princip i vilket fall) - jag åker in när det är dags så får vi se hur det går.

håll tummarna för mig och lilla b.
det är vår tur nu/snart.


dagens indiannamn:
barn-lös (älvan är utlånad och baby b kommer ju aldrig!)

man lär sig nya saker varje dag

som idag:
åk inte skridskor med foglossning.
det går åt helvete.
och helvetes ont gör det efteråt.

alltså - det var ju ganska korkat. men härligt att se lilla älvan så glad på sina fina små skridskor. han fattade grejen! vi ska försöka igen så fort jag har fått kroppen tillbaks. mormor var med och lovade att ta baby b när vi testar nästa gång.


dagens indiannamn:
kvida-stödja-bitaihop (så kommer man ändå fram)

höggravid får man säga

vecka 40 och jag känner igen känslan från lilla älvan - kanske blir det ett barn ändå... knasigt men det känns som att det kan komma att bli verkligt och det känns faktiskt först så nu. även om jag förstått det länge så är det en annan sak att faktiskt ta det till sig.

tänk att inom några veckor är jag tvåbarnsmamma, förhoppningsvis med två livsnöjda barn hemma hos mig. det är helt galet. galet bra. jag längtar. jag fasar lite - också. hur ska jag fixa detta? men det gör jag ju. så klart. det är ju världens bästa barn. världens bästa familj. världens bästa mamma? nja, det låter jag vara osagt.

dessutom: hoppet har tänts att älvan någon gång ska bli blöjfri. det får ta tid. det är okej. jag har egentligen strategin helt klar - han får själv bestämma - men det gäller bara för mig att ha is i magen. han visar framsteg, med jämna mellanrum nu.

han är så stor och duktig, min stora lilla kille. ena dagen säger han att han är så stor, nästa att han är liten. jag tycker det är härligt. och jag håller med - ibland är man ju hur liten som helst, oavsett hur gammal man har blivit. jag hoppas han ska få utrymme att vara liten även när han blir storebror.

och: många lyckade dagar nu. jag har orkat ett lov! fixade avlastning en dag och imorgon är det dags för smygstart på dagis. men jag grejade det!!


dagens indiannamn:
inte-särskilt-hungrig (och har jag sammandragningar???)

oj vad länge sedan jag skulle skriva

...men det blev visst aldrig så.

julen är över. den var en höjdare. satan vad trött jag var - och är fortfarande. men lilla älvan njöt av alla sina kusiner och jag med av bara farten. i dagarna tre!

igår blev jag akut jättetrött och skyfflade iväg älvan till mormor. begav mig i stället ut på stan med fina a som var här och hälsade på. (det blir visst bara staccato idag men då får det vara så.) det var en härlig dag. det är alltid likadant att umgås med a och nu en veritabel energikick (speciellt i efterhand). har också lyckats sova tio timmar två nätter i rad och det ska gudarna veta att jag behövde...

idag var det stort museum med älvan och femmis-gänget.

vi har så mycket fina människor omkring oss.

och jag har köpt en sprojlans, ganska dyr dator... :)

för de som ännu inte hajat: ingen baby b än. håller tummarna för någon dags respit till (en 09, gubevars). har däremot kommit på ett nytt namnförslag som jag är omåttligt förtjust i - men inte säker på att jag kan utsätta barnstackaren för...


dagens indiannamn:
stolt-hönsmamma (när lilla älvan ger sig ut på egna äventyr)