jag vet något jag önskade jag inte visste

apropå barncancerfondens reklam:
det finns så många saker som är ofattbara, just vad det gäller ens barn.
det som hände min finaste lilla (dock är hon inte min så) förra veckan - det är i sanning ofattbart. att barn blir utnyttjade av (i princip) andra barn, det är faktiskt ofattbart.
det är så vidrigt.
det är så fruktansvärt.
och jag kan se henne framför mig i det där trånga utrymmet.
jag kan känna... något är det jag kan känna i hela mig även om jag ju inte kan känna det hon känner. det gör ont. det svider.
jag hade velat ta denna lilla och bara ha henne hos mig och ta hand om henne. hon har det bra där hon är, det vet jag. det gör nästan ännu mera ont - i mitt jobb är det ibland barn som man vet att man kan förändra livet för genom att hjälpa dem med sin miljö. här är det inte så. hon har det redan bra. inte ens det kunde vi göra för att skydda henne mot det här.
lilla, lilla fina.

...och mest av allt skulle jag så gärna vilja vara gud/kung/what-have-you för bara två sekunder så alla slutgiltigt fattar att den som är tuff; det är den som inte gör det alla andra gör. det är den som gör det som passar den, den som lyssnar på sig själv och handlar därefter. älskade, älskade barn som jag träffar; om man kunde få skjutsa fram dem 15 år i tiden och sedan tillbaka - så många annorlunda beslut de kanske kunde fatta då.

självklart finns också mina fina barn i detta - hur gör man för att vägleda dem förbi alla de här snåren?


dagens indiannamn:
going-over-theold-"whatif..."

försöker göra ett ryck

...åtgärda min ekonomi (inkomster, utgifter)
...åtgärda my living space (förråds- samt garderobsutrymme)
...fixa detta med läggningarna (förbannade blinkande clownpinne!)
...bara njuta av mina barn (och det funkar ganska bra.)


dagens indiannamn:
mysa-på-trappan
(gjorde vi jämt när älvan var liten. idag hittade vi dit igen.)

gustaf skarsgård är inte donator

...eller det vet jag ju inte när jag tänker efter. men med hjälp av imdb.com har jag i alla fall lyckats konstatera att varken han eller hans syskon är mina barns donator. så var det med det. men tänk att heta bill günther istvan - det namnet skojar man faktiskt inte bort!

lilla älvan är filmfri. han vill inte titta. han har kommit över den där filmfrossan. det bästa av allt - det har jag med! livet flyter på här hemma och jag känner inget behov alls av att han ska titta. vi tittar ofta en stund tillsammans till vällingen (max en halvtimme!) men inte ens det alltid. det känns sååå bra... försökte komma på vad vi gör i stället, vi har varit hemma ett gäng eftermiddagar och helgförmiddagar och tiden bara går. vi spelar spel, klipper och tejpar, bygger slott, leker med bilar, pusslar golvpussel, läser böcker, leker katt i sängen och pratar med varandra.

nu i kväll hade vi ett långt samtal om hur barnen är mot varandra på dagis, vilka som är snälla och vilka älvan vill leka med - aldrig dom man tror! nu var det en tjej i femårsgruppen som han lekte allra helst med, tror knappt jag sett henne i närheten av honom... nåja. så länge han upplever att de har roligt så. älvan är så underbart duktig på att verbalisera precis hur vi är (för i dessa aspekter är vi väldigt lika); hur han inte vill prata med folk han inte känner och vilka han tycker han känner och inte. jag hoppas innerligt att han får utrymme att vara precis så, att han inte känner sig tvungen att bli supersocial - samtidigt som jag vill ge honom verktyg att vara det när han vill. det är sannerligen inte lätt detta!

ett annat tacksamt inlägg för dagen är att vår nya barnvakt visade sig vara den fina tjejen som redan lekt en hel dag med räven och att hon räknat ut att vi var vi! jag gillar henne, räven gillar henne och bäst av allt var att älvan kommenterade att han redan kände henne - ett toppbetyg! (jag menar - räven gillar ju alla...)

stoj och lek hos bästa kompisen.

supergod chokladkaka som älvan bakade nästan själv (utan komjölk skrev han så ordentligt på sin karta först).

synd bara att jag lost it när de inte ville sova men jag hoppas att vågen ändå väger över åt det bra hållet. trots en pigg och glad dag räcker jag inte ändå fram ibland - ännu! om det går åt det här hållet fortsatt så kommer jag nog dit igen en dag. (och då är det dags att ta sig en funderare på baby svet tror jag minsann, hehe.)


dagens indiannamn:
glad-och-full-av-planer (sånt gillar vi!)

då var man fertil igen

...det känns lite bisarrt. tänk att få nästa unge när räven är... 16 månader? herregud!

de säger att vi närmar oss toppen och jag vet inte vad jag ska hoppas. svininfluensan går i ett; alla tidningar, alla rapport, alla aktuellt. måste erkänna att jag - när jag tänker på det - är jätteorolig, ska vi hinna vaccineras? ska barnen få vaccineras? råkade halka in på debatt igår och blev faktiskt lite lugnare, svensk sjukvård (ja! sverige är bäst!) är bra, vi har läget under kontroll, svenska myndigheter bestämmer saker och gör en hemsida tillsammans. det känns bra. jag gillar myndigheter (tills de blandar sig i vad jag vill göra, hehe).

annars: älvan tar all världens problem på sina axlar och jag förtvivlar. med en natts sömn på saken känns det som han utforskar världen och lite mer komplexa orsak-verkan-samband. dessutom hävdar han bestämt att han är lika stark (och tokig!) som pippi så jag tror han klarar sig. =) lilla räven är supersnorig och sover lite hackigt - annars glad och aktiv som vanligt; min fantastiska lilla krigare till pojk.


dagens indiannamn:
ska-försöka-tänka-budget (men gud, vad det är tråkigt!)

en liten tår såhär en lördagseftermiddag

herregud... min lilla älva har blivit stor. helt plötsligt. utan att jag märkte det. idag har han favoritkompisen här (som ville komma hit ensam) och de leker båt och film och hej-kom-och-hjälp-mig i sovrummet - helt på egen hand!

nu sitter de i badet.
lillebror sover (och snusar ljudligt).

själv sitter jag här och känner mig lite överflödig - på ett alldeles underbart vis.


dagens indiannamn:
älvans-mamma! (ropar kompisen)

jag saknar baby svet

...det är trean det. jag har två fantastiska barn. det bästa jag gjort. osv. men starten på tvåbarnslivet - och för all del även fortsättningen - gör att jag tvekar något oerhört om jag skulle orka med trean själv.

visst, man kan träffa någon.

osv...

men också kan man kanske hoppas att man orkar mer när älvan o räven är lite större? att om man väntar lite längre så går det?

jag har alltid velat ha många barn. och hur mycket jag än älskar mina grabbar finns det en liten liten sorg efter en trea som aldrig kanske blir.


dagens indiannamn:
effektiv-bestämd-tar-kommando (ja, jag har jobbat)

lite h, lite b och så en liten släng av t

haha, jag har en hemlis. till och med för hemlig för att hamna här. men också - som så många gånger förut - något som aldrig någonsin kommer att hända. hrmpf... rätt roligt ändå faktiskt.

dessutom har jag en liten älva som idag varit blöjfri heeela dagen för första gången någonsin. en liten olycka men annars perfekt! han har slutat med blöjor (igen) den här veckan men velat ha blöja någon del av dagen oftast - alternativt genererat åtminstone 2-3 helombyten. icke så idag! det går i alla fall framåt...

anar tänder på söta fina räven. konstaterade även idag att han i vissa fall skrattar ända fram till the bitter end - då är det bara att lägga ner honom så sover han. vilka a-barn jag har fått! ;)

annars rätt så slut efter kombinationen tidiga morgnar (á la kvittrande räv at 5 am) och heltidsarbete - jävlar vad det går... längtar efter jobbet igen dock. jag är inte gjord för mammaledighet, halvtid skulle vara perfekt tom nu när det går så himla bra.


dagens indiannamn:
prata-ihjäl-de-nya (gör det bara!)