först på önskelistan: en mer könsöverskridande identitet

jag känner att jag behöver det. få vara supersmal (bara det) man i 60-talskostym ena stunden för att lite geschwint gå över till i alla fall lite halvfeminin nästa. tjaa, det funkar ju med man där med för övrigt. för mig. jag är trött på att vara kvinna hela tiden; hade säkert tröttnat på annat med - men det har jag ju inte provat. vill antingen va (det blir klatschigast så) eller möjligtvis ha den där smala eller småfeta eller vafansomhelst killen. det vill jag.

idag kändes det ensamt att vara jag. i alla fall under teaterdelen. det är fan märkligt, en heldag hemma med kräksjuka barn går ganska lätt och ledigt - men när man funderar över hur kul rolflassgårdidrag egentligen är, då känns det rätt b.

fan.

det är ju mera ingen än någon här hemma. TROTS att jag måste erkänna mig öppen för förslag. (så långt som att själv föreslå har jag inte kommit än.)

drömdejten, hallå? det är fan dags nu.


dagens indiannamn:
googlar-trolldeg (men sedan blir det ingen) - story of my friggin' life.

vela, vela är min arvedel

fan att jag aldrig kan bestämma mig. fick inte iväg älvan till dagis idag, han låg på min säng och grät för att han inte vill vara stor, inte vara storebror, inte gå till dagis varje dag när vi är hemma. vad göra... han fick bli med oss så klart.
efter många om och men kom vi iväg till (o-trevliga) öppna förskolan och hur trist det än är där - så ryckte det så i föräldraledighetstarmen; den jag inte trodde jag hade! jag var, i den stunden, helt redo att bara ta ledigt ett halvår till - hänga på öf, hänga med bebisar, strunta i jobbet. men... så blir det ju inte. dagisstarten stundar och det känns rätt risigt. tror räven fixar det fint, jag med, tror det blir bättre för älvan med lite ny struktur - men fy fan vad trist att kajka runt hela söderort och lämna/hämta här och där.

hoppas våren kommer snart - och folk flyttar... ;)


dagens indiannamn:
ändå-ofantligt-lyckad-dag (med tanke på att den var oplanerad, vår svaga sida...)

att övervinna sig själv (part deux)

...detta ständiga tema. denna gång: helgaktiviteter. för vardagskvällarna har jag äntligen kommit över.

vi är ibland helt uppbokade med grejer - ibland inte alls. och då går aphjärnan i mig igång och kan inte fråga någon om något - för då verkar vi kanske oplanerade = obokade = oälskade. eller? kanske att det inte är så. lite samma mekanism som att man alltid i panik måste ha en lämplig aktivitet för nyår/midsommar/lördagskvällen; annars verkar man såååå fel.

saken är ju den att det jag borde jobba på att övervinna är svårigheten att avgöra när det är härligt att hitta på grejer själva och när jag hellre träffat några andra - och att då ta tag i det.

nåja. i-landsproblem som vanligt. (nästa på listan blir att bli bättre på att säga tack.)

...och dagen har varit härlig trots/tack vare massa aktiviteter - och en älva som just idag bara njöt av simskola. ordet var härlig!


dagens indiannamn:
halvdöva-damen (va? va sa du?)

att övervinna sig själv

jag övervann mig själv igår. gick till tandläkaren - trots oron i magen och den bestämda instinkten att bara skita i det innan. jag satt lugnt (?) kvar i stolen för att få min tand utdragen - trots den andra välkända instinkten att bara fly undan när tillfälle ges. tanden är ute, jag har skitont - men jag har banne mig varit lite småhög av lycka ändå sedan igår. jag kunde! tandläkare eller inte må vara en mindre sak - men prestationen som sådan var en högvinst. ännu en gammal, gammal issue som jag tog tag i; övervann.

tack och lov hade jag ett barn utackorderat för bara med nöd och näppe klarade jag en eftermiddag/kväll på upptåg. drog i det närmaste hem en liten älva när jag började bli lite groggy där. (tandläkarbedövning och jag går inte ihop.)

på tal om älvan har jag en unge som liknar mig så jag blir nästan mörkrädd. igår vägrade han att gå till simskolan - "nej! nej! nej!" gick som ett mantra när jag kom till dagis, "inte simskolan" ville han inte, "inte dit". så jag gav mig... sa att han fick bestämma, att det var bra att han sa vad han tyckte. vet inte vad som är rätt men det kändes rätt just då - så att vi båda hann tänka. han svarade lite på vad han inte tyckte om med simskolan (jag hade en massa gissningar om att följa instruktioner, känna sig pressad att göra saker han inte vågar etc) - men med hans treåringslogik yttrade det sig mest som att "det är för mycket vatten". fina älvan! nästa vecka ska jag försöka lura med honom dit utan att göra någon grej av det, ta det superförsiktigt när vi är där och sedan får vi se - det är ju inget tvång att gå på simskola än i alla fall!

några långa (kvällsliga) telefonsamtal med Någon igen - och på jobbet nu (efter en hel dag tillsammans) kunde jag helt plötsligt inte hålla fokus på just jobbet igen: för där satt han. jag tappade det totalt stundtals. det är bara att konstatera. fan att jag nästan vet att han inte känner likadant bara - för med den grejen vi har skulle man nästan kunna tro det. han gillar mig. mycket. ibland kan jag släppa det - men inte just idag.


dagens indiannamn:
hög-på-framåtkliv (för att inte tala om lilla rävens enorma kalaslycka, vilken pudding han är min lille man!)

förlossningsdepression

...funderar jag lite på idag. hur skiljer man den från den Stora Tröttheten, Tvåbarnschocken eller bara lite allmänt ensamföräldraskap? vad det än är tycker jag det är så svårt att skaka av sig (mig) det där trött-täcket, sur-filten eller vad det nu är. ständigt lite i halvdvala. inte jätteskönt att ha barnvakt, inte jättelätt att ha barnen - och nu är jag ständigt arg på jobbet också (alla är dumma). några veckor nu bara så drar vardagen igång med nästa grej: jobb o dagis. två dagis, tyvärr. men ändå - en ny vardag.

föräldraledighet verkar inte vara min grej. fan. det är ju hemskt att inte förmå vara hemma med sina barn. men just i det fallet vore det så fantastiskt underbart att ha någon att dela ledigheten med. eller i alla fall någon som kom hem mot slutet av dagen... det saknar jag inte nämnvärt när jag jobbar, men nu...

å andra sidan flyter mer konkreta tankar på baby svet runt i skallen nu; när skulle man försöka, var skulle barnen vara, hur skulle man lägga upp det... man är ju jag förstås. hyser inga hopp om att ha hittat en medförälder då. kanske när de blir tonåringar?

*smirk*

lite en sån dag idag.


dagens indiannamn:
måste-ta-tag-i-nattvanor (snart)

förresten

så är det allt lite sorgligt att se att produktiviteten - här - mer än halverades när jag blev tvåbarnsmamma. låt oss hoppas att energin spenderas någon annanstans.

för energi är väl en konstant?

gör om, gör rätt

...det kanske ska bli detta årets motto? jag har provat några grejer redan: åkt skridskor utan foglossning och baby b i magen - det gick mycket bättre! ägna mig åt älvan i stället för pusta när lilla räven sover - mycket bättre i längden plus närmare och närmare den där enorma kärleksstormen jag har för älvis; protestperioder och härligheter till trots (!). har också insett att denne Någon (grattis, du fick stor bokstav!) aldrig kommer att ta några initiativ, oavsett avsikter - han gör inte sånt. ännu mer tydligt efter några kvällar på krogen, hehe.

för övrigt: det händer att jag är grym på biljard. sedan kommer jag på mig. då går det över.


dagens indiannamn:
på-hemlig-ort (men är väl inte mycket av en utforskare)