renée nyberg och hela svt-teamet

på många sätt är jag verkligen full av beundran för alla dessa presumtiva föräldrar som ställer upp i dokumentärer; bloggar alla detaljer; har med sina familjer på resan (ja, i många fall rent bokstavligen) - som gör allting så öppet.

och jag försöker fundera om behoven skulle kännas mindre rivande då, om jag skulle vänta lättare eller få någon slags lugn eller ro. för just precis nu är jag så fruktansvärt frustrerad; över beslutstyngden (igen!), över det jag inte får (vara två om tex besluten), över väntan - både längden och kortheten, faktiskt.

någonstans lurar också min vän dödsångesten. jag tittar på barnen och det river i mig; tanken på att lämna dem - något annat låter sig inte tänkas - och river, var ordet. det är faktiskt rätt farligt att vara gravid. farligt att alltid vara trött. farligt att fara iväg på en massa saker. farligt att inte leva i nuet.

äsch, detta får jag inte rätt på.
inte idag heller. (jag sparar det till någon annan dag.)


dagens indiannamn:
curling-mor (apparently)

g som i gemenskap

det tänkte jag idag när gynkontakter, danmarksresvägar och legitimitet diskuterades runt mitt köksbord. det finns en enorm gemenskap i graviditet, barnafödande och barnfamiljsliv. något i det där runt den lilla nya människan drar - inte minst när jag fick gunga runt med den lilla artondagaren. det har man gjort förut...

jag funderar mycket kring det överhuvudtaget, i alla fall bitvis. nu när en hel del i de vardagliga umgängesformerna för älvan (eller om det är mig) inte motsvarar "normen" blir det en del krockar. femåringar borde kunna klä på sig, skynda sig, behärska sig och inte minst tala för sig. min lilla älva kan inte alltid det - och det gör ont i hjärtat. än så länge är det för min skull eftersom han inte märker av det så mycket (sängvätningen undantagen) men tids nog blir det kanske också för honom. å andra sidan kan han föra sig i alla sammanhang, föra avancerade resonemang och är en fullständigt fantastisk filur (fff). han är ju det. så kanske kanske kan han klara sig ifrån det värsta. (eller tom allt - hehe - en tanke svår att ta in för den något miljöskadade modern.)

dagen har varit umgänge från början till slut; först harmoniskt familjesådant (läs: disney junior och en fixande mamma) och fint femmissällskapsdito resten av dagen. nu är jag så sönderumgången (!) att jag tror jag är bakis.

det blir lite sade, vila i den hemliga bloggen och en välbekant sorgsen känsla för mig.
imorgon kör vi igen.


dagens indiannamn:
lite-vilsen-lite-pågång

vem behöver BUP

...när man kan prata för sig själv i två timmar?
det blev också dagens prestation (förutom två handlingar samt en lunch.)
ja, också lite träning då.

jag önskar så hett att jag kunde vila i att det ÄR skitjobbigt att älvan hela tiden tappar tråden (läs: motivationsstyrd) och har viktigare saker för sig. det är supercharmigt. underbart. och en alldeles utmärkt anledning för mig att skaffa en smartphone (bära runt på NE jämfört med att googla...)

jag önskar att jag kunde vila i att det också är rätt så krävande att ha en lillräv som ett par gånger om dagen fullständigt tappar fattningen och faller ihop skrikandes, företrädelsevis under bordet. i sina bästa stunder slänger han också typ blåbärssoppa.

att vila lite i oron kanske inte heller vore helt fel... skolstart, syskonrelationer, trötta mammor, nya barn, mina vs deras intressen, stress och hela alltet.

poängen med detta vore att inte själv tappa fattningen, dvs lacka ur, och i stället kunna behålla lugnet. kanske bistå älvan lite i påklädningen, curla rävens matsituationer lite extra just nu och bara rent allmänt vara lite roligare.

det känns liksom så långt borta ibland.
jag satsar på att sova längre än till sex imorgon helt enkelt; det kan göra susen...


dagens indiannamn:
analyze-this-you'all

just, sa bill. precis, sa bull.

jag har inte så mycket att säga om det, men det är en konstig period.
jag brottas med dåligt samvete för allt jag inte gör för älvan.
jag försöker ställa om mig och inse att räven blir alltmer kompetent (och inte bör behandlas som en bebis).
jag målar upp och avstyr danmarksplaner om vartannat; jag vill, jag vågar, det går inte, jag måste.

inget rim.
ingen reson.

men lite nya tag, faktiskt. med alla möjliga barn i familjen.


dagens indiannamn:
bjuda-in-med-öppen-hand (och så bara hålla tummarna och hoppas)

jag känner igen det här

i've been down this road before.
jag vill berätta för någon.
berätta vad som händer.
berätta om mina planer.
berätta vad jag tänker.
(och inte minst att jag blir småförälskad hela tiden. i lite olika kvinns, som man säger.)


dagens indiannamn:
blir-hotspottad-av-chefen (minsann)

det går hit, det dit, det går runt en liten bit...

denna vecka har krängt mellan hopp och förtvivlan med minst sagt tvära kast. någon slags begynnande insikt om min finaste älvas situation bland 28 andra förskoleklassbarn. världens finaste lilla rödnäsa på audiologen som såg och uppskattade min älva. lite bråk, lite suckar, lite tjat. lite ormmassage, lite räknelekar (det fixar han!) och ett första försök att introducera begreppet dyslexi. (pre-emptive strike?)

och så idag ett besök hos vanliga logopeden med en älva som helt plötsligt kunde segmentera och tom klappa i alla fall en- och tvåstaviga ord. en del trestaviga med! rim gick i alla fall lite grann men sedan var orken slut.

jag tycker inte jag får några riktiga svar någonstans - och det finns så klart inga att få. på torsdag ska jag sitta på dagis och på ett balanserat sätt trycka rejält på älvans behov (utan att han låter ämnad för språkförskola). i november ska jag troligen göra detsamma igen, nu på en - förhoppningsvis - tilltänkt skola. jag gissar att jag kommer göra det igen...

vi har nästan ett år. jag försöker tänka så.
det är nästan ett år kvar.


dagens indiannamn:
upp-som-en-sol (ned som något pannkakeliknande)

aja baja alfons åberg

...så här borde jag inte känna.
att diskutera helgens ragg med sin tilltänkta slutar aldrig bra.
jag vet det.
jag vet det.
jag vet det.
himla väl, faktiskt.

(men vad hjälper det? jag hoppas ändå hon ska komma hit.)


dagens indiannamn:
bokslukaråldern-all-over-again (det är gött med bibliotek)